[av fr. savoir, substantivering av savoir, veta (motsv. it. sapere, span. saber), av lat. sapere, rotbesläktat med SÄVLIG.— Jfr SAVANT]
(†) lärdom, kunskap, insikt. Med all sin stora savoir i mathematiken hade han (osv.). Annerstedt UUH Bih. 5: 138(i handl. fr. 1783). Pfeiffer(1837).
Anm. Ordet förekommer äv. i nedanstående, i sv. ofta använda rent fr. uttr. a) savoir faire (äv. savoir-faire), skicklighet l. förmåga att handla l. uppträda rätt i olika situationer l. göra vad situationen kräver; världsvana, belevenhet; handlag. Pfeiffer(1837). Hon hade inte ens så mycken savoirfaire, att hon visste, att man på ett visitkort låter trycka antingen Agda Malmros, född Anderberg eller också bara Fru Agda Malmros. Hellström Malmros 27(1931). b) savoir vivre (äv. savoir-vivre), levnadsvett; belevenhet; världsvana. Rec. är öfwertygad att Hr Carl von Becker med sitt savoir vivre, skulle finna en sådan oanständighet (som svordomar i ”skaldesång till ett fruntimmer”), mundteligen sagd, très horrible. SvLitTidn. 1821, sp. 165. Guvernören John Printz .. må ha varit en duktig officer och en rivande karl. .. Säkert är, att han saknade .. diplomatisk smidighet .. och savoir-vivre. VFl. 1938, s. 108.
SAOB
