SAVOJARD sav1oja4rd l. -v1ω-, l. -jar4d, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(savojard (-voy-) 1734 osv. savoyar 1741 (: Savoyarer, pl.))
1) manlig invånare i l. man härstammande från landskapet Savojen i sydöstra Frankrike; i pl. äv. utan avseende på kön; särsk. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om kringvandrande marknadsgycklare l. gatumusikant l. gårdfarihandlare o. d. från Savojen (l., i utvidgad anv., om marknadsgycklare osv. av annat, i sht utländskt, ursprung). Jag wil til det allmännas tienst i dag taga mit skåp på ryggen och wara en Swensk Savojard. Dalin Arg. 2: 329 (1734, 1754). Dessa osälla djur (dvs. en apa o. en björn) ser ni, med en häpen ömkan, dansande inom Savoyardens pöbel-trängda krets. Thorild (SVS) 3: 36 (1791). Weste FörslSAOB (c. 1815; äv. om gårdfarihandlare). Ibland stränga-spel hafva i Wärend varit kända: hackebrädet, och lyran eller liran, den senare af samma slag som allmänt brukas af Savoyarderna. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 458 (1868). 2SvUppslB (1953).
2) (†) grov l. rå person. Dalin (1871).
Ssgr (till 1): SAVOJARD-GOSSE. [jfr d. savojarddreng] Små muntra vackra Savojardgossar, som vandrade till staden med sina Lådor under armen (sågo vi på vägen från Basel). Bremer Brev 1: 59 (1821). —
Avledn. (till 1; numera bl. mera tillf.): SAVOJARDISK l. SAVOJARDSK, adj. (-ardisk 1843 osv. -ardsk c. 1815 osv.) som tillhör l. har avseende på savojard(er) l. Savojen; jfr savojisk. Weste FörslSAOB (c. 1815). —
SAVOJARDISKA l. SAVOJARDSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. (-ardska c. 1815 osv.)
SAOB
