publicerad: 1965
SCHELLFISK, r. l. m.
Ordformer
(schel- 1797. shell- 1799. skäll- 1642)
Etymologi
[liksom d. (dial.) skælfisk o. t. schellfisch sannol. av lt. schellfisch l. holl. schelvisch, av mlt. resp. mnl. schelvisch, av schelle, skal (se SCHELLACK), o. visch, etymologiskt identiskt med FISK, sbst.1; koljans kött sönderfaller lätt i tunna skivor]
(†) kolja; äv.: vitling. Palmchron SundhSp. 107 (1642). Orrelius 195 (1797). Bladh (o. Hornstedt) 29 (1799; om vitling).
Spoiler title
Spoiler content