SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1965  
SCHYT l. SCHUT, interj.
Ordformer
(chut 1836. schut 1841. schyt 18411867)
Etymologi
[jfr fr. chut (äv. uttalat utan vokalljud); vokalisering av (l. identiskt med) den utvidgning av SCH som föreligger i sv. dial. (Skåne) scht o. t. scht; jfr med avs. på vokalen SCHY, interj. anm.; i sv. åtminstone delvis lån från fr.; jfr Ideforss PrimInterj. 1: 322 f. (1928)]
(†) = SCHY, interj. Chut! — sade han — Nämn icke hennes namn! Knorring Axel 2: 90 (1836). Med tystande ”schut!” på läpparne. Dens. Skizz. I. 1: 113 (1841). Hodell BacchiGift. 20 (1867).
Spoiler title
Spoiler content