SECKEL säk4el, sbst.1, r. l. m.; best. (mera tillf.) -n.
Etymologi
[av eng. seckel, seckle; efter Seckle, namn på en person i Pennsylvania i Förenta Staterna, som antages ha varit den förste som (på 1770-talet) odlade ifrågavarande päronsort]
trädg. namn på en viss päronsort, med liten, rundat kägellik, mycket saftig frukt med röd färg på gröngul botten. Eneroth Pom. 2: 199(1866). Sonesson HbTrädg. 436(1926).
SAOB
