SEGERKÄGLA se3ger~ɟä2gla, äv. ~ɟäg2la, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[efter t. segerkegel; till namnet på den tyske kemisten H. Seger († 1893), som uppfann segerkäglorna, o. KÄGLA, sbst.]
(i fackspr.) vid bestämning av höga temperaturer i ugnar (i sht för keramiktillverkning) använd pyramid (se d. o. 3 b) av en huvudsakligen av kvarts, lera o. fältspat bestående blandning som ger pyramiden en viss smältpunkt (som svarar till o. anges med ett nummer i ett för pyramiderna med hänsyn till deras olika smältpunkter fastslaget numreringssystem); särsk. om var o. en av flera sådana pyramider ingående i en serie som användes för att följa värmeutvecklingen i en ugn; jfr KÄGLA, sbst. 3 b. TT 1899, K. s. 48. De leror betecknas som eldfasta, hvilkas smältpunkt motsvarar minst Segerkäglan 26, de mest svårsmälta uppvisa smältpunkten Segerkäglan 36. SvGeolU Ca 6: 370 (1915). KVogel hos Seitz Glas. 20 (1933).
SAOB
