SEIFEN-.
Etymologi
[av t. seifen-, ssgsform till seife, vaskmalm, av mht. sīfe, sumpig bäck, (plats för) vaskning av malm, sannol. till den rot som föreligger i mht. sīfen, sippra (se SIP)]
ss. förled i ssgr som beteckna vaskning l. vaskmalm o. d.: vask-.
Ssgr (†): SEIFEN-ARBETE. [jfr t. seifenarbeit] arbete med vaskning av vaskmalm. Rinman 2: 574 (1789). —
-BERG. [jfr t. seifenberg] berg som täckes av ett lager av vaskmalm l. vars övre skikt innehåller vaskmalm. Rinman 2: 574 (1789). —
-ERTS. [jfr t. seifenerz] vaskmalm. Rinman (1789). —
-VERK. [jfr t. seifenwerk] (metod för utvinnande av malm gm) vaskning av vaskmalm; äv. om den tekniska apparatur som därvid kommer till användning (o. möjl. med inbegrepp av den med sådan apparatur bearbetade vaskmalmsfyndigheten), vaskverk. De rätta sanskylliga Gullkornen, hwilka utomlands i Seiffenwärck och strömmar finnas, äro antingen gråachtige eller brune. Bromell Berg. 76 (1730). Seifenverk kallas et ifrån äldsta tider brukadt bergsmans-arbete, som består däruti at uti jordskorpan söka åtskillige malmer och ädla stenarter, som .. ligga strödde uti större och mindre geschieber, lösa korn och små gryn, ibland jord och sand. Rinman (1789). Heinrich (1828).
