SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1966  
SEKUNDARIE l. SEKUNDARIUS, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -arien; pl. -arier.
Ordformer
(äv. sec-. -arien, sg. best. 1862. -arier, pl. 1795—1862. -arius 1812)
Etymologi
[jfr t. sekundarius; av lat. secundarius, den andre i ordningen, avledn. av secundus (se SEKUND-). — Jfr SEKUNDAR-, SEKUNDÄR]
(†)
1) person som i flerstämmig instrumentalmusik l. sång spelar resp. sjunger andra stämman; jfr SEKUND, sbst.1 7. JournLTh. 1812, nr 8, s. 4. Bauck 1MusH 145 (1862).
2) om var o. en av de storcirklar som tänkas dragna vinkelrätt mot ekliptikan o. genom dess poler; anträffat bl. i pl. Melanderhjelm Astr. 1: 42 (1795). Ekbohrn NautOrdb. (1840).
Spoiler title
Spoiler content