SEKVESTRATION sekväs1traʃω4n l. sek1-vest-, l. se1kvest-, äv. -atʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. sequ-, seqv-, -æstr-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. sequestration, fr. séquestration; av senlat. sequestratio (gen. -ōnis), vbalsbst. till lat. sequestrare (se SEKVESTRERA)]
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) motsv. SEKVESTRERA 1; om handlingen att belägga ngt l. förhållandet att ngt är belagt med sekvester l. kvarstad, sekvestrering; sekvester; särsk. i sådana uttr. som ställa ngt under l. taga (förr äv. lägga) ngt i sekvestration, belägga ngt med sekvester, ngt står under sekvestration, ngt är belagt med sekvester. Och skall them icke bliffue någet ifråntagit, vth(e)n läggies i sequestration. 2SthmTb. 4: 232(1573). Förordning huruledes förhållas skall vid seqvestrationer af faste jordegods och egendom. RARP 16: 304(1697). Så må ey heller på Kiärandens påstående det, som twistas om, ställas under Seqvestration .., då Swaranden kan wisa, at (osv.). Abrahamsson 410(1726). ConvLex. 7: 1236(1837). Dalin(1871). Ekbohrn(1904). — särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om det förhållandet att en stat tillfälligt bemäktigar sig l. lägger beslag på l. lägger under sig ett omtvistat landområde. Uti det under Sequestration stående Land Hadel i det Brehmiske. Henel 1729 115(1730). Hertigdömet (Württemberg), som så länge varit föremål för de Kejserliges lystnad, togs .. (år 1634) högtidligen i sequestration. Mankell Fältsl. 317(1858).
b) (†) konkret, om en av myndighet utfärdad skriftlig handling varigm ngt förklaras vara belagt med sekvester. (För) Lejde-bref, Pardons-bref .., Sequestrationer .. och flere slike bref, gifwes Tre Dal. Silf.:mt. Stiernman Com. 4: 851(1687). PH 11: 397(1778).
