SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SENJORA 4ra l. —32, f.; best. -an; pl. -or (Martin osv.), äv. (numera bl. mera tillf.) -s (Lundgren MålAnt. 1: 135 (1870) osv.).
Ordformer
(senhora 18451904. senjora (señora) 1842 osv. sennora 1862. senora 18451965)
Etymologi
[av span. señora, port. senhora, till span. señor resp. port. senhor (se SENJOR). — Jfr SENJORITA]
(i fråga om förh. inom det spanska l. portugisiska språkområdet) gift kvinna, fru; ofta ss. titel placerad före kvinnligt namn: fru; jfr DONNA 1. Gosselman SAmer. 285 (1842). Senjora Pepita. Sturzen-Becker 2: 83 (1861). Gamla señoror stryka varsamt ut skrynklorna på sina svarta sidenkjolar. Martin PampL 57 (1930; om förh. i Argentina).
Spoiler title
Spoiler content