SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SERINETT (-nǟtt' Dalin (1871)), r. l. f.
Ordformer
(äv. -ette)
Etymologi
[jfr t. o. eng. serinette; av fr. serinette, avledn. av serin, grönsiska, kanariefågel, ombildning av lat. siren (se SIREN); fåglarna ha sannol. fått benämningen på grund av färgrik fjäderskrud o. vacker sång]
(†) vid dressyr av (kanarie)fåglar använt positiv. Envallsson (1802). Ekbohrn (1904).
Ssg (†): SERINETT-SPEL. serinett. DA 1793, nr 105, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content