SFÄRO- svä1ro- l. svæ1-, l. -rω-, äv. sf-, i vissa ssgr äv. 30~.
Ordformer
(sfero- (sph-) 1836 (: spherosiderit)—1922 (: sferokristaller, pl.). sfäro- (sph-) 1865 (: sphärosiderit) osv.)
Etymologi
[jfr t. sphäro-, eng. sphero-, sphæro-, fr. sphéro-, lat. sphæro-; av gr. σφαιρο-, ssgsform av σφαῖρα (se SFÄR). — Jfr SFÄROID]
i ssgr.
1) betecknande att (del av) ngt har formen av en sfär (se d. o. 1) l. har sfärisk yta.
2) betecknande att ngt har samband med l. anknyter till föreställningarna om sfärernas musik l. harmoni (se SFÄR 2 a β).
Ssgr (i allm. till 1): SFÄRO-BAKTERIE100400, äv. 30~0200. [jfr t. sphärobakterie, eng. spherobacterium] bakter. kulbakterie, kock (se kock, sbst.3). 2NF 2: 708 (1904). —
-CYLINDRISK10040, äv. 30~020. [jfr t. sphärozylindrisch] opt. o. oftalm. om glasögonglas: på ena sidan sfärisk o. på andra sidan cylindrisk. Löwegren Oftalm. 48 (1923). —
(2) -FON104. [jfr t. sphärophon] mus. av den tyske musikern J. Mager 1921 konstruerat elektriskt musikinstrument. Moberg TonkHVäst. 1: 122 (1935). —
-KRISTALL1002, äv. 30~02. [jfr t. sphärokristall, eng. spherocrystal] (i fackspr.) kulformigt aggregat bildat av talrika små, radialstråligt sammanförda kristaller. BotN 1880, s. 26 (i svampar). —
-METER1040. [jfr t. sphärometer, eng. spherometer, fr. sphéromètre] (i fackspr.) till bestämning av krökningsradien hos en linsyta (l. mätning av tjockleken hos tunna skivor o. d.) använt instrument som (huvudsakligen) består av en med skala försedd o. i ett ställ anbragt mikrometerskruv. Edlund ÅrsbVetA 1849, s. 174. —
-SIDERIT10104. [jfr t. sphärosiderit, eng. spherosiderite] geol. variant av järnspat (siderit) med radialstrålig utbildning, som ofta uppträder i njur- l. klotformiga aggregat. JernkA 1836, s. 222. —
-TORISK 1040, äv. 30~20. [jfr t. sphärotorisch] opt. o. oftalm. om glasögonglas: på ena sidan sfärisk o. på andra sidan torisk. Löwegren Oftalm. 48 (1923).
