SGRAFFIATO skraf1ia4to l. -tω, äv. sgra-, r.; best. -n.
Etymologi
[liksom t. sgraffiato av it. sgraffiato, till sgraffiare (se SKRAFFERA)]
konst. om ett (i sht i Italien under ungrenässansen) för lergods använt dekorationssätt som bygger på kontrastverkan mellan två färger, vanl. rött o. vitt, av vilka den ena (den vita) lägges ss. ett tunt lager ovanpå den andra, varefter man ristar i ytlagret ned till (den röda) grundfärgen; äv. (i sht i fråga om moderna förh.) om dekorering gm ritsning direkt i lergodset o. överdragning av ytan med färgad glasyr (varvid glasyren blir tjockare i fördjupningarna som därigm framträda i en mörkare färgton). Ekbohrn (1904). 2SvUppslB (1953).
