SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SIGRÖN, r. l. f.
Ordformer
(äv. sij-, sy-)
Etymologi
[jfr ä. d. sigrønt; sannol. ombildning av SINNGRÖN med anslutning till inhemskt si- l. fvn. sí- (se SINNGRÖN); möjl. dock inhemsk parallellbildning till fht. singruoni osv. (se SINNGRÖN)]
(†)
1) växten Vinca minor Lin., vanlig vintergröna, sinngrön (äv. kallad gemen blå sigrön). Franckenius Spec. F 1 a (1638). Gemen blå sijgrön. Rudbeck HortBot. 32 (1685). ApotT 1698, s. 43 (ss. drog). Lundell (1893).
2) om vissa växter tillhörande släktet Clematis Lin.; särsk. i uttr. pannonisk blå sigrön, C. integrifolia Lin., vit, rak sigrön, C. recta Lin., fransig sigrön, skogsklematis. Rudbeck HortBot. 30 (1685: Franszog). Därs. (: Panonisk). Därs. 32 (: Hwijt).
Spoiler title
Spoiler content