SIL si4l, sbst.4, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. sil; vbalsbst. till SILA. — Jfr SILE]
(i sht med ngt vitter prägel) motsv. SILA 3: silande; äv. i utvidgad anv., motsv. SILA 4. På fastande mage verkade redan första klunken (av champagnen). Varje droppe var glädje. .. Själva silet var högtid. Ossiannilsson Slätt. 128 (1909). Den gyllne sandens tysta sil / från nipans rand. Björlin NipSkog. 11 (1912). Det stilla silet från smältande istappar på träd och tak. Moberg Rask. 288 (1927).
SAOB
