SIMONI sim1oni4 l. si1m-, l. -ωn-, r. l. f.; best. -en l. -n; förr äv. SIMONIA, r. l. f. Anm. I ä. tid användes formen simonia äv. med lat. böjning. (Munkarna) haffua gioordt ena oredeliga köpslaghan, then man kallar Simoniam, j thet the haffua soldt andelig ting. OPetri 1: 508(1528).
Ordformer
(simoni (-ij) 1621 osv. simonia 1621—1803. simonie c. 1680—1800)
Etymologi
[jfr lt. o. t. simonie (mlt. o. mht. simonīe), eng. simony, fr. simonie; av senlat. simonia, till lat. Simon (se SIMON, sbst.1). — Jfr SIMONIST, sbst.1,SIMONIT]
(i sht i fackspr.) om utdelande l. förvärvande av andliga ämbeten l. kyrklig vigning (ordination) o. d. gm försäljning resp. köp l. mutor; äv. i utvidgad anv., dels (numera bl. ngn gg i skildring av ä. utländska förh.) om den världsliga maktens tillsättande av kyrkliga ämbeten, dels om schacker l. handel med världsliga ämbeten. Forsius Fosz 368(1621). (Alexander VI) lyckades genom simoni och allehanda nedrigheter 1492 bestiga S:t Petri stol. 3NF 1: 460(1923). I Persien, där en oerhörd simoni florerade, d. v. s. befattningshavarna köpte sina ämbeten av vederbörande minister till högre eller lägre pris. Nyström Pers. 90(1925). 2SvUppslB(1953; äv. om den världsliga maktens tillsättande av andliga ämbeten).
Ssg (i sht i fackspr.): SIMONI-VÄSEN(DE). om bedrivande av (l. systemet att bedriva) simoni. Annerstedt FörtUUBiblLed. 21(1921).
Avledn.: SIMONISK040, adj. [jfr t. simonisch (mht. simōnisch), eng. simonious] (numera föga br.) = simonistisk. Karl IX(1603) hos Hagström Herdam. 1: 61 (om handel). Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 171(1835; om biskopar).
