publicerad: 1968
SINNESLÖS sin3es~lø2s, förr äv. SINNELÖS l. SINNLÖS, adj.; adv. -T.
Ordformer
(sinn- (sin-) 1603—1862. sinne- 1640—1838. sinnes- 1587—1930)
Etymologi
[fsv. sinnelös, vansinnig; jfr ä. d. sindløs; efter mlt. sin(ne)lōs, t. sinnlos, av mlt. sin resp. t. sinn (se SINNE, sbst.2) o. lōs resp. los (se LÖS)]
1) (†) som saknar sinnen l. själsförmögenheter l. förmåga att förnimma l. känna l. tänka o. d.; vilkens sinnen (för alltid l. för tillfället) upphört att fungera; själlös; som är utan medvetande l. medvetenhetsliv; medvetslös; särsk. dels om konstitutivt död materia l. döda föremål, dels om levande varelse som dött, dels om person som på grund av sjukdom förlorat medvetandet. Dwala, och Dwalm, är ett medel emellan Lijfwet, och Döden, där Menniskian ligger såsom i en diup Sömn, vtan känsl, och Sinnlös. Stiernhielm Vt. (1658, 1668). Ens Ändalykt (rubrik). Jag Sin-lös går till Ståft. Warnmark Epigr. E 3 a (1688). Döda och sinnelösa ting. Eneman Resa 2: 197 (1712). En Soldat låg i Rötfeber, sinneslös med liten och irregulair puls. VeckoskrLäk. 4: 341 (1783). En blind sinneslös slump bringar (icke) tilsammans et förståndigt helt. Wulf Köppen 2: 265 (1799); jfr 7. Hygiea 1864, s. 262.
2) (†) som saknar förmåga att reagera med sinnliga (särsk. sexuella) känslor, som är utan sinnliga känslor l. drifter; sexuellt likgiltig (för ngn) o. d. Tranér Anakr. 94 (1833). Almqvist Fattigd. 56 (1838).
3) (†) som icke har sina sinnen under kontroll, som är från sina sinnen (så att han icke riktigt vet vad han gör o. d.); obehärskad, besinningslös; ursinnig; stundom svårt att skilja från 5, 6. (Idomeneus, som för att hålla sitt löfte till Neptunus måst döda sin son, blev) uti sin obeskrifweliga smärta .. aldeles sinneslös, han wiste icke hwarest han war, ey hwad (han) giorde (osv.). Ehrenadler Tel. 181 (1723). Så rasar, sinneslös, Armida i sin ifver, / Förställd, med rifvet hår och bistra ögonkast. JGOxenstierna 5: 364 (c. 1817).
4) [jfr 3] (†) vilkens sinnen på grund av påverkan av alkoholhaltiga drycker l. andra berusningsmedel icke fungera normalt, som är i ett sådant sinnestillstånd att han icke riktigt vet vad han gör l. säger, redlös, ”borta” o. d. (Dryckenskapen) giör .. Eder inwärtes Sinnelöse och Oförskräckte. Fernander Theatr. 293 (1695). Isogæus Segersk. 620 (c. 1700; om person berusad av opium). (Dopförrättaren) skall af starka drykker varit så ifrån sig kommen och sinneslös, att (osv.). FinKyrkohSP 3: 180 (i handl. fr. 1745).
5) (†) som är mentalt sjuk, som icke är vid sina sinnens fulla bruk, sinnesrubbad; sinnesslö; jfr 3, 6, 7. Helsingius (1587). Salomon (menar) medh thet ordet (Dåre eller Narr) icke .. the Wetwillingar och Sinlöösa Menniskior hwilke äre så födde, och i alla theras lijffzdagar bliffua Oförståndige och Barn, vthan han meenar ther medh the Ogudachtiga Gudz helga Ordz Förachtare. PJGothus Os. 13 (1603). (Sv.) Sinnlös .. (lat.) non compos mentis. Schenberg (1739).
6) (†) om person: oförnuftig, oförståndig, dum, vettlös o. d.; äv. i överförd anv., om ngns hjärna; stundom svårt att skilja från 5; jfr äv. 3. The yyre, sinlöse och Centauriske Epicureer (förneka Guds försyn). Phrygius MRosengren C 4 b (1608); jfr 3. Må iag then för gäck, för meer än sinnlöös hälsa, / Som längtar ey then dag, han måtte brudgum stå. TRudeen Vitt. 222 (1689). En Sinnelös och oförnufftig hiärna. Porath Pal. Föret. 3 (1693). (Sv.) Sinnlös, (lat.) Stupidus. Schenberg (1739).
7) [jfr 1, 5, 6] (numera knappast br.) om ngt sakligt: som vittnar om avsaknad av ett normalt själsliv (tankeförmåga, normala känslor o. d.) l. om galenskap l. stor dumhet; vettlös, vansinnig; som är utan förnuftig mening, meningslös. Ah! sinnlös Galenskap såm dig till nesa bler! / Ett Ädelt Sinne Iu åt Astrildz griller ler. LejonkDr. 141 (1688). Northvæge göres (i vissa textversioner) til två särskilda ord (north væge), hvarmed den nästföljande meningen begynnes, som därigenom blir sinnlös och orimmelig. 2VittAH 6: 86 (c. 1790, 1800). Ett sinneslöst hat till sin egen lycksalighet. Lehnberg Pred. 3: 103 (c. 1800). Man har .. ingenstädes funnit något folkslag, som i wildhet sjunkit ända till gränsen af sinnlös brutalitet. SvLitTidn. 1814, sp. 282. Fullheten af den själshelsa, hvarförutan tänkandet förvandlas till ett sinnlöst grubbel. Atterbom Siare 4: 12 (1847). Ser han inte vad jag har i pannan? Det är ju det beryktade Kainsmärket (sade Jac). För Rush måste ju uttrycket tyckas sinneslöst. För Jac som nyss fått brevet — figurligt talat — slungat mot sin panna var det en makaber men fullt redig tankelek. Bergman ClownJ 303 (1930).
Avledn.: SINNELÖSLIGA l. SINNLÖSLIGA, adv. (†) till 6, 7: vettlöst, dumt. Linc. (1640). Hamb. (1700). —
SINNESLÖSHET l. SINNELÖSHET l. SINNLÖSHET, r. l. f. [jfr ä. d. sindløshed, t. sinnlosigkeit] (†)
1) till 5: sinnessjukdom, sinnesrubbning, mental rubbning. Dhen .. som är betagen af Melancholie, Sinlöszhet och Hufwudswaghet. Roberg Beynon 39 (1697). Hygiea 1864, s. 276.
2) till 6, 7: oförnuft, oförstånd, dumhet, vettlöshet, idioti o. d. Linc. (1640; under stupiditas). PDAAtterbom (1816) hos Ljunggren SVH 5: 26.
Spoiler title
Spoiler content