SIPPA sip3a2, sbst.1, f.; best. -an; pl. -or.
I. [sv. dial. (Finl.) sippa; jfr d. sippe; avledn. av SIPP, adj.] (numera föga br.) om tillgjort fin l. kokett l. smått högfärdig l. pryd kvinna (särsk. flicka). Den unga sippan som var uppbjuden af en civil, gaf företräde åt en officer. Wacklin Minn. 2: 55 (1844). jfr: Namnet Sippa .. bemärkte i fornspråket ursprungligen en skämtande flicka. Dybeck Runa 1845, s. 69.
SAOB
