SIRPA sir3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. sirpe, t. zirpen, eng. chirp; av ljudhärmande urspr. (jfr SIRP, SIRRA)]
om vissa insekter (särsk. syrsor o. gräshoppor) o. fåglar: ge ifrån sig ett (upprepat) kort, skarpt o. högt ljud l. läte; äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., särsk. i utvidgad anv., om ljud l. läte o. d.: som ljuder på detta sätt. Syrsans sång är ett enformigt sirpande läte. Thomson Insect. 103 (1862). En sädesärla flög .. omkring honom och en strandpipare sirpade ängsligt. Blomberg MolnBröd. 216 (1932).
SAOB
