SJAPP ʃap4, sbst.2, n. (WoJ (1891) osv.), äv. r. l. m. (GHT 1897, nr 295 A, s. 2, osv.); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. = (WoJ (1891) osv.), ss. r. l. m. -ar (Östergren(1938) osv.).
Ordformer
(äv. ch-, sch-, sh-)
Etymologi
[jfr d. sjap (best. -en), nor. sjapp (best. -en); sannol. (urspr. hemmahörande i sjömanskretsar o. dyl. o. lånat) av eng. shop (se SHOP)]
(vard.) bod l. skjul l. stånd l. kiosk o. d. för utövande av något näringsfång, i sht försäljning; numera nästan bl. i utvidgad anv., dels om enklare l. tarvlig serveringslokal (i sht för utskänkning av öl), ”sylta”, dels om enklare hotell. Schapp .. (dvs.) bod. WoJ(1891; anfört ss. använt bland sjömän). I stället för de stora butikerna finns det (i Söul) så många fler små schapp, där man säljer ringar af tenn, bly, glas, skölpadd och onyx, inlagda träkammar (m. m.). SDS 1905, nr 76, s. 2. Jag drack kaffe i ett litet schapp och köpte mig en tidning. Nordström Amer. 106(1923). SkånAB 1928, nr 127, s. 11 (om offentlig skrivares brädskjul i Paris).Ölgänget samlades på sjappet så gott som varje kväll. Fogelström Somm. 20(1951). Edlund Chandler EneDöd 138(1952; om sjabbigt hotell). — jfr SJÖMANS-,TIDNINGS-,ÖL-SJAPP.
