publicerad: 1969
SJÄLATÅG ʃä3la~tå2g, äv. (numera föga br.) SJÄLTÅG ʃä3l~, förr äv. SJÄLETÅG l. SJÄLSTÅG, n.; best. -et; förr äv. SJÄLATÅGNING, f.; best. -en; förr äv. SJÄLTÅGA, m. l. f., l. SJÄLATÅGAN l. SJÄLETÅGAN l. SJÄLTÅGAN l. SJÄLATÅGEN l. SJÄLATAGEN, f.? Anm. Det är ovisst, i vad mån sådana former som själatågan, själetågan osv., som torde representera de äldsta formerna av ordet, uppfattats ss. sg. best. av ett själatåga, själetåga osv.
Ordformer
(sielatugh 1592. sieletogan 1587. siälatogan (sie) 1541—1682. siälatogning 1615. siältagen 1675. siältoga c. 1635—1737. siältågan 1741. själatåg (sie-, siä-, -tog) 1635 osv. själatågen 1753. själetåg (siä-, -tog) 1623—1769. själståg 1866—1903. själtåg (siä-, -hl-, -tog) 1626—1938)
Etymologi
[fsv. siäls töghan?, f.; av mlt. sēl(e)tōgen(t), sēltāgent resp. (i formen själatågning) sēletōginge (motsv. holl. zieltoging), till sēl(e)tōgen, sēl(e)tāgen, ligga för döden, av sēle (se SJÄL, sbst.1) o. tōgen resp. tāgen, draga (se TÅG, marsch m. m.). Formerna med -tåg ss. senare ssgsled ha uppkommit gm ombildning av de äldre sv. formerna med -tågan o. d. ss. senare ssgsled]
(numera i sht i vitter stil) om det förhållandet att (stundom om tiden då) ngn ligger för döden; företrädesvis o. numera bl. i sg. best., i förb. i själatåget, oftast i uttr. ligga i själatåget, ligga för döden l. på sitt yttersta, hålla på att dö. (Heliodorus) lågh j siälatoghan. 2Mack. 3: 31 (Bib. 1541). Hennes man låg i själtåget. Hellberg Samtida 4: 225 (1871). Man hittade .. efter vägkanterna .. knektar, som kastats från (sjuk-)vagnarna, somliga redan döda och andra i själatåget. Ahnlund AOxenstierna 505 (1940). — särsk.
a) i ordspr. o. ordstäv. Man skal intet troo Käringen, fast hon låge i siäletoget. Grubb 443 (1665). Ånger i siäletoget, går intet altijdh aff hiärtat. Dens. 714. Man lär medan man lefwer, sa kiäringen låg i Siältåget. Celsius Ordspr. 2: 386 (1709).
b) (†) i sådana uttr. som ligga i yttersta själatåget, ligga för döden l. på sitt yttersta; i själva själatåget, alldeles inför döden, i själva dödsstunden. Vthi sielfwa Siäletåghet. Schroderus Os. 1: 332 (1635). (Jairus') dotter låg så aldeles i yttersta själa-tågen. Borg Luther 2: 678 (1753).
c) (†) övergående i bet.: död. Sist när hans själtåg lättar ditt släp och långa bekymmer, / .. så (osv.). Adlerbeth HorSat. 77 (1814).
d) (numera knappast br.) i hyperbolisk anv., i uttr. som beteckna att ngn befinner sig l. försättes i ett eländigt (psykiskt l. fysiskt) tillstånd (t. ex. på grund av ängslan l. skräck l. trötthet) l. är färdig att förgås (se FÖRGÅ, v.2 I 4 b β) l. dyl. Therföre (blevo) wij ock såsom liggiandes i Siälatåget aff en sådan Ängslan, at man medh bäfwandhe Hierta vthbrast i thenna Ordhen; Gudh nåde tigh, huru ganska owärdigh tu är thenna Måltijdh (dvs. nattvarden)? Rudbeckius Luther Cat. 253 (1667). Den brännande solen, valserna, kadrillerna .. bragte oss i själtåget. MEhrenström (c. 1850) hos Ahnfelt HofvLif 1: 167. (Före avfärden) syntes .. (Metternich) erinra sig något och kom .. uppspringande till honom (dvs. den sedan flera dagar på dennes besök väntande storhertigen), den store i själtåget. Fahlcrantz 4: 223 (1865).
e) bildl., för att beteckna att ngt befinner sig l. försättes i ett eländigt tillstånd l. håller på att gå under l. försvinna l. upphöra l. ”ligger i dödsryckningarna” o. d.; särsk. i uttr. ligga i själatåget (förr äv. i sista själatåget). Swedberg Cat. 45 (1709). Wår i sidsta Siäle-toget liggande Frihet. Nordberg C12 1: 448 (1740). Det såg nästan ut, som Dannemark låg i själtåget. Lagerbring 1Hist. 3: 259 (1776). Man (ville) försöka att få den i själatåget liggande industrien på fötter igen. Karlgren BolsjevRyssl. 109 (1925).
Spoiler title
Spoiler content