SKABBHALS skab3~hal2s, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(skab- 1731. skabb- 1889)
Etymologi
[liksom d. skabhals av t. schabhals, av schaben, sannol. i bet.: skrapa till sig pengar (se SKAVA, v.), o. hals, hals (se HALS); i sv. har förra leden sannol. anslutits till SKABB;med avs. på senare leden jfr GIRIG-HALS]
(numera föga br.) nedsättande beteckning på girig l. gnidig person: snåljåp, smulgråt; äv. allmännare: simpel person, slusk l. dyl. Harpagon. Och hwilke äro då de som äro giruge? Truls. Det äro Lortätare och Skabhalsar. Lagerström Molière Gir. 16(1731). WoL 1231(1889; allmännare).
SAOB
