SKACKER skak3er2, äv. SKAKER ska3ker2, r. l. m.; best. -n; äv. SKACKRA skak3ra2 l. SKAKRA ska3kra2, sbst.; best. -an.
Ordformer
(skacker 1911 osv. skackera 1911. skackra 1729. skaker 1885—1926. skakra 1883. skäcker 1911)
Etymologi
[sv. dial. skacker; till sv. dial. skackra, skaka (se SKACKRIG); anledningen till benämningen är sannol. att växtens torra blomfoder vid rörelse skallrar; formen skacker är en i vissa dialekter gm apokope (liksom t. ex. sv. dial. haver vid sidan av HAVRE) uppkommen form av ett icke anträffat skackre; formen skäcker (jfr sv. dial. skäckra, skaka) beror på en dialektal övergång av a till öppet ä; formen skackra är möjl. en ombildning av skacker efter mönster av sådana former som bjällra, havra vid sidan av sv. dial. bjäller, haver]
