publicerad: 1970
SKAPLIG ska3plig2, adj. -are. adv. -A (†, Schultze Ordb. 4280 (c. 1755)), -EN (numera föga br., Münchenberg Scriver Får. 153 (1725: oskapeligen), Östergren (1939)), -T (Duræus Naturk. 113 (1759: skapliget), Hagström Herdam. 4: 28 (cit. fr. 1790) osv.).
Ordformer
(skapelig (sc-) 1526 (: wanscapelighit, n. sg.)—1825 (: oskapelig; i vers). skapelighen 1541 (: wanskapelighen, n. pl.). skaplig 1582 (: oskapligh) osv. — n. o. adv. -igit (-iget) 1526 (: wanscapelighit)—1759. -igt 1734 (: wanskapeligt) osv.)
1) som har (bestämd) form, formad, skapad; dels i uttr. göra skaplig, ge (bestämd) form, dels (o. numera bl.) ss. senare led i ssgn VAN-SKAPLIG. En dum och mörck sats .. om all tings præ-existence och warelse af ewighet, förr än det togs tilsammans och giordes skapligit. Kling Spect. Ddd 1 b (1735).
2) som har rätt l. riktig form, välformad, välskapad; som har rätta l. riktiga egenskaper (om levande väsen o. d. äv.: godsint); passande (se d. o. 2) l. lämplig l. tjänlig; äv.: som passar sig, passande (se d. o. 3), tillbörlig; utom i den under slutet nämnda anv. numera bl. ss. senare led i ssgn O-SKAPLIG. (Sv.) Skapligare, (lat.) decentius, elegantius. Swedberg Schibb. 380 (1716; i lista på ”gamla gäfwa ord och ordalag”). De .. (industriella anläggningar), som göra bärgsproducterne til någre skapelige ämnen för hwarjehanda Handtwärk och slögder (kunna) räknas til bergs hantering. Berch Hush. 201 (1747). Skaplig .. (dvs.) Wäl o. utan lyte giord .. idem ac Behagelig, godsinnt. Schultze Ordb. 4280 (c. 1755). Ett tätt, rent och skapligt färskjärn. Rosborg StångjSmid. 26 (1809). Funnos .. inga (växt-)namn att tillgå (i riksspråket o. folkspråket), har jag sökt uppfatta begreppet .. i våra provinsbenämningar, för att derur härleda ett skapligt (d. v. s. formelt riktigt) och lättfattligt namn. Fries BotUtfl. 3: 197 (1864). — särsk. (numera bl. i vissa trakter) i retoriska frågor där tillbörligheten av ngt ifrågasättes: rimlig (se d. o. 4). Ingen kristendomskunskap mera bland allmogen ..! Bara potatis och vårsäd och höstsäd. Är det skapligt det? Scholander 3: 203 (1865). Jag kan lämna hästar, men är det skapligt .. (att fara) i ett sådant väder(?) Wester UngPol. 55 (1901).
3) (i sht vard.) ganska l. rätt l. någorlunda l. tämligen bra l. god l. välskapad l. vacker l. stor l. hög o. d. (äv. i sådana uttr. som ganska l. rätt skaplig l. skaplig nog); godtagbar, passabel, ”inte oäven”, hjälplig; måttlig, rimlig (se d. o. 4 b); dräglig, uthärdlig. Hon har ett skapligt utseende. Utlänningen talade skaplig svenska. Skapligt väder, väglag. Ha en skaplig lön. Hotellet var skapligt. Jag har inte en enda skaplig klänning att ta på mig. Agrell Maroco 1: 148 (1790, 1796; i pl., om höjder). En hvar, som (på G. III:s tid) författat en skaplig dikt eller ett någorlunda läsbart arbete, kallades och kunde kalla sig ett snille. Ljunggren SAHist. 1: 77 (1886). Här uppe i björkregionen äro myggorna skapliga nog. Hemberg ObanStig. 142 (1896). Sumdang-tsangpo förde endast två och en half kubikmeter vatten i sekunden, men framträdde ändå som en skaplig flod, tack vare bredden och djupet. Hedin Transhim. 3: 105 (1912). Det börjar bli för mycken supning här på Brofors. Det var skapligt ett tag, men nu har det börjat igen. Johansson BroforsJärnarbF 17 (1927). Vi hyrde in oss i gårdarna och fick mat och husrum för skapligt pris. Rallarminn. 92 (1949). — särsk.
a) om person. Han är en ganska skaplig tennisspelare. Hon ser rätt skaplig ut. Crusenstolpe Mor. 3: 128 (1841). Gudskelof! mina flickor äro skapliga nog. Braun Mårt. 221 (1856; i fråga om utseende). Jag är bara en liten usel medicinare som äter upp brödet för de sina och kanske inte ens blir en skaplig läkare. Stiernstedt Bank. 146 (1947). särsk.
α) någorlunda frisk l. kry. ”Om ni nu fullföljer med att taga in ordentligt,” sade .. (läkaren), ”så skall det ej dröja många dagar, innan ni är på benen igen och så skaplig, att ni kan arbeta.” Blanche FlStadsg. 226 (1847). Östergren (1939).
β) hyfsad (se d. o. 2), hygglig (se d. o. 4, 5), någorlunda vänlig. (Officerarna) svarade aldrig på frågor, men voro snara till vrede vid dröjsmål i svar och handling, dock alltid skapliga när man svarade fort och gjorde som de sade. Högberg Vred. 3: 323 (1906). Hörödu du, sa han. Du kan väl vara skaplig när en gammal kompis till mig är här. Ahlin IngÖg. 124 (1944).
b) ss. adv.: ganska l. rätt l. någorlunda l. tämligen väl l. bra (äv. i sådana uttr. som ganska l. rätt skapligt l. skapligt nog); godtagbart, passabelt, hjälpligt; drägligt, hyggligt; någorlunda; ss. bestämning till adj. l. adv.: ganska, någorlunda, tämligen. Han talar svenska rätt skapligt. Sjunga skapligt (nog). Han har det skapligt ställt. Jag mår skapligt. En dräng .. (som ansökt om att få bli lärare) kunde ej ”forma bokstäfver”, men ”skapligt läsa innan”. Hagström Herdam. 4: 28 (cit. fr. c. 1790). (Obildade skådespelare) spela karaktersroler, historiska roler, skapligt bra, utan att de ha .. ett spår af insigt om den betydelse, personen de föreställa egde i verkligheten. Strindberg RödaR 208 (1879). Man kan alltså säja att du haft det skapligt? Martinson VägUt 65 (1936). Han skrev .. att affärerna gick skapligt. Husáhr Jeriko 119 (1958). särsk. liktydigt med: måttligt (se MÅTTLIG 2 e), lagom; numera företrädesvis föregånget av negation. Äta, dricka skapligt, (dvs.) lagom, måttligt. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Arvet) går väl till millioner, tager jag för gifvet. — Hå, hå! ... du hugger nu inte skapligt till du. Blanche Våln. 372 (1847). (Böneutroparen) vrålade inte skapligt. Lindqvist Stigm. 123 (1906).
4) (vard.) bra l. utmärkt l. vacker o. d.; stor, grundlig, ordentlig (se d. o. 4), kraftig. Har en person .. överfört trolldom genom sina onda ögon, skall man gräla eller ovettas riktigt skapligt på honom. Hembygden(Hfors) 1913, s. 138. De hade ett skapligt gräl just nyss. Hammar Wodehouse Bravo 158 (1947). Utsikten var onekligen skaplig, för att tala nutidens föga lyriska språk. Selander Lappl. 119 (1948). Han har fått syn på en flicka med praktfull mun och skapliga spiror. Fogelström Vakna 68 (1949). Rudy, som gav mig en skaplig utskällning. Östlund Cheyney BeskPill. 193 (1959).
Avledn.: SKAPLIGHET, r. l. f.
1) (†) till 2: vacker l. riktig form l. gestalt l. figur l. skapnad. Schultze Ordb. 4280 (c. 1755). Säg hvad ser Ni? — En Matrona, / Röd och pussig, ful och fet, / Bred och vidsträckt öfver rona, / Utan form och skaplighet. Lenngren (SVS) 2: 28 (1790). (Vissa hårdare) stenslag .. kunna icke gärna för ändan tuktas til åstundad skaplighet, hvarföre det icke är möjeligt at däraf tilskapa rätt vackra (masugns)-bröst. Garney Masmäst. 98 (1791).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content