[liksom (det bl. i pass. anträffade) ä. d. skieppe av lt. l. holl. scheppen, av fsax. skeppian, ösa, resp. mnl. scheppen, ösa; jfr t. schöpfen, ösa (mht. schepfen, fht. skepfen); till den germ. stam som föreligger bl. a. i fsax. skap, kärl (se SKÅP), o. i SKAPA]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i holl.; jfr äv. t. den wind in die segel schöpfen, låta seglen fyllas av vind] om segel: fyllas av (vind). Man måste stoppa Loofbrassen, at intet Seglet skeppar Wind eller står fult. Rosenfeldt Tourville 77(1698). Därs. 116.
2) [jfr motsv. anv. i ä. d., lt., holl. o. t.] få l. utvinna (nytta o. d. av ngt). (Jag) drager .. then wissa Tilförsicht, at hwar rättsinnig skal thetta Wärck wäl vptaga, och thet sigh til Behag läsa, och sig til nytto bruka, thet bägge han förmodeligen ther aff skäppa skal. Risingh KiöpH 7(1669).
