SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1971  
SKIPETAR ski1peta4r l. ʃi1-, förr äv. SKYPETAR, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(schipetar 1850. schtiepetar 1850. sjkipetar 1903. skipetar 1850 osv. skypetar 1890)
Etymologi
[jfr t. schipetar, skypetar; av alb. shqipëtár, till Shqipëri, Albanien]
(numera bl. tillf.) manlig invånare i l. man från Albanien, alban; i pl. äv. utan avseende på kön. Thomée Berghaus 2: 256 (1850). Albaner är en högeuropeisk benämning på skipetarernas folk. Turkarna kallade dem för arnauter. Själva kalla de sig .. skipetarer ehuru detta namn endast finner användning inom landet. Aurén EurOr. 190 (1936).
Spoiler title
Spoiler content