SKRALT skral4t, sbst.2, n.; best. -et.
(vard.) skraltande; äv. med tanke på det ljud som uppstår då en vagn l. kärra l. dyl. skraltar fram på stenläggning l. ojämn vägbana o. d. HågkLivsintr. 5: 16 (1924). Hon väcktes .. av vagnarnas skralt på den gropiga byvägen. Wester Reymont Bönd. 3: 168 (1924).
