SKRIBLERA skrible4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
(numera föga br.) hålla på med (värdelösa l. lappriartade) skriverier, vara ”skribler”; skriva l. klottra ihop brev; äv. med obj.: (hastigt l. talanglöst skriva ihop (ngt). (Sv.) Skriblera .. (fr.) Écrivailler. Nordforss (1805). Hvad det är grufligen svårt att såsom landtbo skriblera. Det Litteraturhistoriska är egentligen tillhörigt Bibliotheksinvånare. PWieselgren (1834) i MolbechBrevveksl. 2: 52. Nu går mitt skriblerande tätt uppå, sedan jag skref mitt sednaste, har vi förlorat Bonsdorff. Läkarna anser honom hafva dödt af en art tvinsot. NNordenskiöld (1839) hos Berzelius Brev 11: 207. Elak som en apa har han (dvs. Fredrik den store) skriblerat satirer om alla Europas furstar. Strindberg HMin. 2: 328 (1905; i fiktivt brev av Voltaire).
Särsk. förb. (numera föga br.): SKRIBLERA BORT010 4. gm ”skriblerande” låta (tiden) rinna iväg. Nu har iag så scriblerat bort tiden, at iag måste spara b(rode)r Cederhielm til härnäst. Bark Bref 1: 223 (1704).
Avledn.: SKRIBLERI, n. [jfr d. skribleri] (numera föga br.) konkret o. abstr.: skriveri. Wadman Saml. 2: 162 (1835). Kanske du ej är vuxen till .. (publicist)-yrket. .. pröfva om du skulle gilla af andra det du skrifver själf. .. Gör det till en vana, kanhända du då lämnar allt skribleri, för tryck nämligen. CTopelius (1845) hos Vasenius Top. 3: 252. Sedan jag på morgonen sysselsatt mig med skribleri, gick [jag] ut. Wallin Bref 184 (1849). Le åt barnsligheterna, löjligheterna, högfärden, fåfängan och ilskan, som läses i och mellan raderna i hans skriblerier, ty (osv.). VL 1891, nr 284, s. 2. Östergren (1939; angivet ss. mindre vanl.). —
SKRIBLERISK, se d. o.
