SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1973  
SKRILLA skril3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (†, Backman Dickens Pickw. 2: 12 (1871)), -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(skril- i ssg 1722 (: skrilsko)1747 (: Skrilsko). skrill- 1722 osv.)
Etymologi
[fsv. skrilla, halka, slinta, sv. dial. skrilla, halka, glida, åka kana l. skridsko m. m.; av ett äldre skriðla (med assimilation av -ðl- till -ll-), avledn. av SKRIDA]
(numera bl. i vissa trakter)
1) = SKRINNA, v. 1; jfr 2. Swedberg Ordab. (1722). Utanför huset stod en stege. Som en lättfotad katt klättrade han uppför densamma; .. skrillade längs efter tegelpannorna mot en takränna, i hvilken han fattade, och klängde sig på en knut ned i trädgården. CFDahlgren 4: 149 (1831). (Färden) gick .. öfver sluttningar och branter, där kälken (dragen av en ren) oupphörligt skrillade mellan de frostöfverdragna stenarna. Samzelius Fänr. 189 (1899).
2) = SKRINNA, v. 2; stundom svårt att skilja från 1 o. 4. Serenius (1741). Skrilla .. (dvs.) Åka jemföttes el. utan skridskor på is. Weste FörslSAOB (c. 1815). Pojkarne hade gjort kanor på de stora dikena. Fru Berg och Tine skrillade. Karlfeldt Bang Tine 69 (1902). ÅbSvUndH LIX. 3: 34 (1940).
3) åka skidor, skida; jfr SKRINNA, v. 4. (Man) sade .. honom att kungen .. seglat söderut .. till en stad som hette Oslo. Då skrillade (lappen) Faravid söderut. Lundegård DrMarg. 1: 158 (1905).
4) åka skridsko; jfr SKRINNA, v. 5; jfr äv. 2. Naturen .. / Befalte Gåszar gå på Isen til at skrilla. Eldh Myrth. 174 (1725); möjl. till 2. Lind (1738). Frivilliga krafter kommo släpande med julgranar (till bålet på isen) .., bondpojkarna från Åsum kommo skrillande .., det sjöng i isen (osv.). FBöök i HågkLivsintr. 5: 296 (1924).
5) åka rullskridsko; äv. med obj. betecknande vägsträcka. Världsmästaren på rullskridskor 160 km A. H. Baer .. funderar på att skrilla samma sträcka som dr Moore gick. LD 1959, nr 301, s. 7.
Särsk. förb. (numera bl. i vissa trakter): SKRILLA NED10 4. särsk. till 1: glida l. halka ned. DZHallman (1755) hos Linné Bref I. 6: 378.
SKRILLA UNDAN10 32, äv. 40. särsk. till 1: glidande (på isen) åka undan. VLitt. 1: 586 (1903; i fråga om färd med båt på is).
Ssgr (numera bl. i vissa trakter): (2) SKRILL-BANA. bana avsedd att åka kana på. Backman Dickens Pickw. 2: 10 (1871).
(4) -SKO. skridsko. Swedberg Ordab. (1722). Löpa på skrillskor. Roland Minn. 13 (c. 1748). Tholander Ordl. (1872).
Avledn.: SKRILLARE, m.||ig. (i vissa trakter) till 15: person som ”skrillar”; särsk. till 2. Berndtson (1880). När han märkte, hur förtjusande väl det gick (att slå kana), blef han en entusiastisk skrillare. AB 1901, nr 286 A, s. 2. Östergren (1939).
Spoiler title
Spoiler content