SKRIPTORIUM skriptω4rium, äv. 0302, n.; best. -iet, i best. anv. äv. utan slutartikel; pl. -ier.
Etymologi
[liksom t. skriptorium av mlat. scriptorium, griffel, skriptorium, eg. n. sg. av scriptorius, som har avseende på skrivning (l. skrivare), till scriptor, skrivare o. d., till p. pf.-stammen av scribere (se SKRIVA, v.)]
(numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) rum l. lokal för skrivarbete; särsk. om rum l. lokal, i sht i kloster, där avskrivningsarbete o. d. förr utfördes: skrivrum, skrivstuga; äv. om redaktionslokal för ordboksarbete. I medelåldern sysselsatte sig härmed (dvs. med avskrivning) hufvudsakligast Andelige och Munkar, som i deras Kloster och Abbedier .. hade för detta ändamål en särskildt inrättad kammare, hvilken kallades scriptorium. Norrmann Eschenbg 1: 33 (1817). Matthæus parisiensis .., engelsk krönikeskrifvare, .. erhöll undervisning i S:t Albans' klosterskola och inträdde 21 jan. 1217 som munk i klostret, där han sedan framlefde sitt lif, sedan 1238 som föreståndare för dess scriptorium. 2NF 17: 1270 (1912). Ett med kejserliga (handskrifts-)beställningar arbetande skriptorium i Bysans. Roosval FornkristK 22 (1933). Fullständigt oförstående står jag inför antagandet, att den föregivna .. (uppfinningen av ombrytningen i bandflätningsornamentiken) skulle skett i ett egyptiskt scriptorium. RGabrielsson i Fornv. 1946, s. 253. SEhrling i 3SAH LXXV. 4: 7 (1967; om SAOB:s redaktionslokal).
