SKROVÖRE skrå3v~ö2re l. skrå3v~œ2re, n.; best. -et; pl. = l. -en.
Etymologi
[sv. dial. skrovöre; förleden är snarast SKROV-; senare leden är ÖRE]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) korvöre. Har du pängar, Lars? — Inte ett skroföre. Nycander Fiskartr. 15 (1911).
