SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRUBB skrub4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. (i bet. a, b) SKRUBBA skrub3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(skrubb 1709 (: Gålf skrubb) osv. skrubba 1747 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skrubb; jfr d. skrub, skrubbande, knuff, prygel, strapatser m. m., skrubbe, kvast, nor. skrubb, kvast, prygel, nor. dial. skrubb, kvast, t. dial. schropp, schrupp, kvast; till (stammen i) SKRUBBA, v.]
benämning på olika redskap för skrubbning (se SKRUBBA, v. 1).
a) motsv. SKRUBBA, v. 1 a: för grovkardning av ull använd (till en skrubbstol hörande, stor o. grov) karda (jfr SKRUBBEL, sbst.1, SKRUBBLA, sbst.); äv. i utvidgad anv., dels: skrubbstol, skrubbänk, dels o. i fråga om nutida förh. i Sv. nästan bl. (i formen skrubb) (textil.) om kardmaskin för grovkardning av ull; förr äv. dels allmännare: karda, dels om den mängd ull som kardades på en gång. De finaste kardor eller Skrubbor (i klädesfabriken) woro af en ogemen finhet. Linné Vg. 120 (1747). Bellman (BellmS) 1: 111 (c. 1775, 1790; om skrubbstol); jfr NysvSt. 1932, s. 136. Sundén AllmogelVg. 60 (1903; om mängd ull). (Kvinnan som skrubbar ull) sitter gränsle över ett säte, det s. k. skrubbsätet, och håller med båda händerna i den rörliga skrubban (den andra är fastklämd mellan sätets hållare) och drar den kraftigt mot den underliggande skrubban. Nordström Luleåkult. 113 (1925). PrelTextilteknOrdl. (1957; om kardmaskin). jfr: Kiöpt .. en Gålf skrubb. HusgKamRSthm 1709, s. 192. jfr REN-SKRUBB.
b) i sht sjöt. motsv. SKRUBBA, v. 1 b: kvast l. borste (vanl. med långt skaft o.) med styv l. grov borst (i sht rotborste l. rotkvast), använd för skrubbning (i sht av däck l. fartygs sidor l. golv l. kärl); jfr SKRUBBARE 3. Schultze Ordb. 4407 (c. 1755). För rengöring har ett mejeri att använda passande redskap, såsom borstar, bonare, skrubbar, kvastar, kratsborstar o. s. v. LB 3: 704 (1906). Helge pytsar vatten på däck, John går efter med skrubben. Barthel Sill 131 (1929). jfr ROT-SKRUBB.
c) (ngt vard.) motsv. SKRUBBA, v. 1 d: skrubbhyvel; äv.: skrubbfil. Sahlstedt (1773; äv. om skrubbfil). Innan man börjar hyfla .. bör man .. noga efterse, om .. (brädet) är vindt eller ej; i förra fallet bör man först med skrubben borttaga de uppstående hörnen. AHB 116: 3 (1883).
Ssgr (†; till b; jfr skrubba, v. ssgr): SKRUBB-FOTAD, p. adj. om häst: som på insidan av benen har borstformade anhopningar av korta o. grova hår. IErici Colerus 2: 368 (c. 1645; t. orig.: straubfüssig). —
-SKUMMARE. [maskens borst kommer den att erinra om en borste] havsborstmasken Aphrodite aculeata Lin., guldmus. VetAH 1799, s. 179.
Spoiler title
Spoiler content