SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1973  
SKRÄD skrä4d, äv. SKRÄ skrä4, adj.; n. skrätt skrät4; äv. SKRED skre4d, adj.; n. skrett skret4.
Ordformer
(skred 18141942. skrä 1834 (: Skrämått)1858. skräd 18181859. skräd- i ssgr 1845 (: skrädfog), 1921 (: Skrädhuggen) osv.)
Etymologi
[jfr ä. dan. o. dan. dial. skred, skre, skræ, glatt, slät, sned, sluttande (av fd. skree, glatt); möjl. etymologiskt identiskt med nor. dial. skreid, glatt, sned, sluttande, i avljudsförh. till SKRIDA; formerna med ä möjl. delvis (åtm. i sv.) beroende på inflytande från skrädd, p. pf. av SKRÄDA, v. — Jfr SKRE, v., SKREDD]
(i fackspr.) sned; lutande; numera företrädesvis ss. förled i ssgr. Alm HbBarnm. 67 (1814; om huvuds läge hos foster vid förlossning). Skräddjernet .. är ett skrädt jern, skildt ifrån det utan facetter slipade stämjernet blott genom eggens olika ställning, som står sned. Eneberg Karmarsch 1: 115 (1858). Den sneda eller skräda stöten .. (vid bjälkars sammanhuggning) har så stor sneddning som bjelkens halfva höjd. Rothstein Byggn. 455 (1859). Skred stolpe (till lås). De Jong TerminolLås 27 (1942).
Ssgr: SKRÄD-FOG. (†) fog mellan (trä)stycken med sned avskärning. KrigVAT 1845, s. 509. Hopskarfning .. genom .. skrädfog, då hwardera stocken afsneddas så att ändarne .. komma öfwer hwarandra och förenas med dymlingar af träd eller jernskrufwar. LfF 1855, s. 50.
-HUGGEN, p. adj. stenhugg. om sten(yta): behandlad gm huggning med bredmejsel så att ett snett (diagonalt) räfflat mönster uppkommer. Bildmark Entrepr. 97 (1921).
-JÄRN, sbst.2, se d. o. —
-MEJSEL. stenhugg. vid stenhuggning använd bredmejsel. Stenhandb. 41 (1957).
-MÅTT. (†) smygvinkel, smyg. Stål Byggn. 1: 150 (1834: Skrämått). Bong Byggnadssnick. 15 (1883).
Spoiler title
Spoiler content