SKRÄL, sbst.2, n.; utom i avledn. anträffat bl. i pl. =.
Etymologi
[jfr nor. dial. skræl, högljudd gråt; till SKRÄLA]
(†) mer l. mindre omelodiskt (ljudligt l. skärande) läte, skrik, böl o. d.; anträffat bl. i ssgn BARNA-SKRÄL (Vthi sins barns .. offer (åt Molok), slogo .. (israeliterna) på trummar, på thet the ymkeliga barna skrälen ey höras skulle. Bullernæsius Lögn. 429 (1619)) o. i avledn. SKRÄLUG.
Avledn. (Anm. Nedan anförda avledn. kan äv. hänföras till skräla): SKRÄLUG, adj. (†) om läte: som erinrar om ett skrik l. böl l. dyl. Då .. (det bevingade) trollet war .. såradt (gm att en spetsig båtshake huggits fast i ryggen), upgaf det ett skrälugt läte och föll straxt hufwudstupa nid. Roman Holbg 13 (1746).
