publicerad: 1973
SKRÄPIG skrä3pig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-ig c. 1755 osv. -ot c. 1755. -ug 1778—1780)
Etymologi
1) motsv. SKRÄP, sbst.1 1, 2, o. SKRÄPA 1, om rum l. område l. föremål o. d.: (helt l. delvis) fylld l. omgiven l. täckt av l. belamrad med (ett virrvarr av) skräp l. sådant som skräpar, nedskräpad, ostädad; om föremål o. d. äv.: som utgör skräp, som skräpar, stundom äv. övergående i bet.: sjabbig l. förfallen (jfr 2). Schultze Ordb. 4392 (c. 1755). (Vicenzas) gator äro irriguliere och illa ansade, pluraliteten af husen mycket skräpuge. Palmstedt Res. 138 (1780). Ett skräpigt vindsrum, där blåntottar och agnar, gamla skor och tallstickor, tomma snuskuttingar och mögliga brödbitar lågo kastade huller om buller. Aldén Getapul. 17 (1883). (Älv-)stränderna (äro) skräpiga af hafreåkrar, ofantliga, röda bondgårdar, höhässjor, pumpgalgar, och (osv.). Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 86 (1901). Möblerna .. sågo .. förfärligt nedsuttna och skräpiga ut — gammalmodiga och förbrukade. Lagergren Minn. 1: 250 (1922). Det är ofta skräpigt i de stora städernas utkanter. Segerstedt Händ. 111 (1926). Dessa hyacinter bli snart skräpiga. Östergren (1940). särsk. i utvidgad anv., om utseende l. intryck o. d.: som kännetecknar resp. åstadkommes av skräp l. ngt som skräpar l. ngt som (helt l. delvis) är fyllt l. omgivet l. täckt av l. belamrat med (ett virrvarr av) skräp l. sådant som skräpar; stundom äv. övergående i bet.: som kännetecknar osv. ngt som är sjabbigt l. förfallet. Städerne Lignij, Barledue .. (m. fl.) hafwa mer och mindre fattigt och skräpugt utseende. Palmstedt Res. 61 (1778). En .. kyrkogård (med sedan länge vissna kransar på gravarna) gör ett rent av skräpigt intryck. Hagberg DödGäst. 326 (1937).
2) (vard.) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr SKRÄP, sbst.1 3, SKRÄPA 2): dålig l. mindervärdig l. värdelös o. d.; jfr SKRÄPAKTIG 2. Fischerström 4: 204 (1792; om russin o. korinter). Almqvist GMim. 3: 133 (1842; om begrepp). Holmer .. hade en ganska skräpig (hand-)stil. Carlén Ensl. 2: 89 (1846). Den skräpiga glädjen skrattar endast som ett kärl skräller, men den fulla glädjen, om den klingar .. som silfver eller den har klang som malmen, så (osv.). PT 1906, nr 305 A, s. 3. Det är skräpigt .. med hans affärer. SvHandordb. (1966). särsk. i fråga om hälsa: skral, klen, krasslig, skröplig; i sht förr äv. om persons liv: som kännetecknas av skral hälsa; jfr SKRÄP, sbst.1 3 d, SKRÄPA 2 slutet o. SKRÄPAKTIG 2. Jag vet ej, huru länge mitt skräpiga lif skall ännu framsläpas. CGLeopold (1813) i MoB 9: 154. Mamma är rask, jag skräpig; hon rör sig lätt, jag med svårighet. JDValerius (1852) hos Hellberg Samtida 6: 220. Skräpig helsa. Cavallin (1876). Skräpig till hälsan. SvHandordb. (1966).
Avledn.: SKRÄPIGHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara skräpig.
1) till 1. Weste 2: 1977 (1807). Skräpigheten i en fabrik från industrialismens slyngelår. Selander SvMark 135 (1934).
2) (vard.) till 2; särsk. konkretare, om dålig egenskap l. dåligt karaktärsdrag o. d. En av Storemors skräpigheter tycker jag just är den, att bestämt alla människor lukta lika för henne. Larsson Hemmab. 171 (1916).
Spoiler title
Spoiler content