SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKUNK skuŋ4k, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(sjunk- i ssg 1855 (: Sjunkskinn)1870 (: Sjunkskinn). skunk (-ngk) 1756 osv.)
Etymologi
[av amerik. eng. skunk, av amerik. indianspr. (abnaki) segankw, segongw m. m.]
det nordamerikanska mårddjuret Mephitis mephitis Schreb. (som från körtlar vid anus ss. försvar utsprutar en starkt stinkande vätska o. vars med bandformig teckning försedda skinn lämnar ett värdefullt pälsverk), äv. kallad (den) strimmiga skunken; i sht i zoologiskt fackspr. äv. om djur tillhörande underfamiljen Mephitinæ (skunkgruppen), särsk. i pl., om underfamiljen; äv. om skinn av sådant djur; äv. bildl.; förr äv. i utvidgad anv., dels om frett (äv. kallad den vitaktiga l. blekgula skunken), dels om djur tillhörande släktet Viverra Lin. (förr äv. omfattande släktet Mephitis Cuv.); jfr STINK-DJUR. Kalm Resa 2: 378 (1756). Viverra. Skunk. Kroppen lång och smal, hufvudet likt räfvens, svansen dels yfvig, dels likt kattens. Scheutz NatH 30 (1843). Rebau NatH 1: 118 (1879: Den hvitaktiga eller blekgula skunken). Svavelväte doftar ljuvligt jämfört med den stinkande vätska skunken sprutar över sitt offer. Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 67 (1932). Skunk kallas skinnen av de till familjen mårddjur hörande skunk- eller stinkdjuren. Varulex. Beklädn. 372 (1945). En dag flydde han som i panik från den kvävande lukten av (tobakssorterna) Domingo och Latakia ... Från tobakens stora skunk. Och han tyckte att hans egna kläder luktade skunk och inpyrd tobaksget. Martinson VägKlockrike 30 (1948). Skunkarna eller amerikanska stinkdjuren. DjurVärld 12: 510 (1960). Strimmiga skunken förekommer i s(ödra) hälften av Canada, hela Förenta staterna o. n(orra) hälften av Mexico. Därs. — jfr SIBET-SKUNK.
Ssgr: SKUNK-ART. zool. art av skunkdjur. SvLitTidn. 1817, sp. 615.
-BESÄTTNING. besättning (se d. o. II 1 a) av skunkskinn. Östergren (cit. fr. 1918).
-BOA. boa (se boa, sbst. 2) av skunkskinn. Upsala 1915, nr 289, s. 8.
-BRÄM. bräm (se d. o. 1) av skunkskinn. Östergren (cit. fr. 1920).
-DJUR. zool. djur tillhörande underfamiljen Mephitinæ; äv. allmännare: djur tillhörande familjen Viverridæ; i pl. äv. om familjen. Thorell Zool. 2: 104 (1861; i pl., om familjen Viverridæ). 3NF (1932).
-FARM. farm för uppfödning av skunkdjur l. skunkar. UNT 1929, nr 10199, s. 6 (om farm för uppfödning av olika skunkdjur). Rendahl Brehm 5: 33 (1929; om farm för uppfödning av djur tillhörande arten Mephitis mephitis Schreb.).
-FÄRGAD, p. adj. som har skunkens (skunkskinnets) färg. DN 1902, nr 11693 A, s. 1 (om boa av sjubbskinn).
-GRUPP(EN). zool. om den grupp nordamerikanska djur som bildas av underfamiljen Mephitinæ. DjurVärld 12: 510 (1960).
-IMITATION. jfr imitation 2. SvUppslB 22: 297 (1935).
-KALLA. [jfr amerik. eng. skunk cabbage] bot. den illaluktande prydnadsväxten Lysichiton americanus Hult. & St. John; äv. allmännare, om (växt tillhörande) släktet Lysichiton Schott. Hylander PrydnV 54 (1948). Därs. 68 (1960).
-KRAGE. krage av skunkskinn (l. med skunkbesättning l. dyl.). SvD(A) 1918, nr 336 A, s. 14.
-LUKT. lukt som skunkvätskan (l. skunken) avger. Schulze KanadPrär. 173 (1931).
-MUFF. muff av skunkskinn. Upsala(A) 1919, nr 239, s. 8.
-OPOSSUM. (i fackspr.) skunkimitation bestående av färgat skinn av pungråtta. DN 1902, nr 11693 A, s. 1.
-SKINN. (ss. pälsverk använt) skinn av skunk; särsk. om skinn av mårddjuret Mephitis mephitis Schreb. Almström Handelsv. 446 (1845).
-SLÄKTE. zool. släkte tillhörande underfamiljen Mephitinæ; förr äv. allmännare, om släktet Viverra Lin. Iser Funke o. Lippold DäggDj. 126 (1810; om släktet Viverra Lin.). 2SvUppslB (1953; i sg. best., om släktet Mephitis Cuv.).
-UNGE. särsk.: unge av mårddjuret Mephitis mephitis Schreb. Skunkungar i en engelsk skunkfarm. Rendahl Brehm 5: 33 (1929; bildunderskrift).
-VÄTSKA. om den stinkande vätska som avsöndras av mårddjuret Mephitis mephitis Schreb. Schulze KanadPrär. 173 (1931).
Spoiler title
Spoiler content