SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKVALLER- skval3er~, ssgsförled.
Ordformer
(förr äv. sqv-)
Etymologi
[av sv. dial. skvaller, risslande ljud av rinnande vatten, till skvallra, plaska, rissla, klucka (motsv. nor. skvaldre, skvala, skvalpa), självständig ljudhärmande bildning l. variantbildning till ord med samma l. liknande bet. (jfr SKVALLA, v., samt SKVALA, v., SKVALPA, v.). — Jfr SKVALLRA, sbst.2, SKVALLRA, v.]
ss. förled i ssgr som beteckna ngt som ger ifrån sig l. åstadkommer ett skvalpande l. risslande ljud o. d.
Ssgr (jfr SKVALLER, sbst.3 ssgr): SKVALLER-BÄNK, sbst.2 (sbst.1 se skvaller, sbst.3 ssgr). (†) = skval-bänk. Een Gårdh på NorreMallm wedh SkwallerBencken. BoupptSthm 1689, s. 261 a. —
-HALS. (förr) = skvallra, sbst.2 Fatab. 1910, s. 161. —
-HERRSKAP~02 l. ~20, sbst.2 (sbst.1 se skvaller, sbst.3 ssgr) [sannol. med ordlekande anslutning till skvallerherrskap, sbst.1] (†) om samling av krukor. Ett helt sqvallerherrskap af vackert formade lerkrukor till olika ändamål. Beckman Påfv. 108 (1880).
Spoiler title
Spoiler content