SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKVAMPA skvam3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr SKVAMP.
Etymologi
[sv. dial. skvampa; jfr nor. dial. o. nyisl. skvampa; av ljudhärmande urspr. (jfr SKVIMPA)]
(i vissa trakter) klafsa, plaska. (Gatorna) äro fulla af folk, det trampar och skvampar i snöslasket. Forsslund Storg. 73 (1900). Öberg Kont. 42 (1909).
Spoiler title
Spoiler content