SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKVÄLPA, v.; anträffat bl. i pr. sg. -er (Grubb, Granlund) o. sup. -at (Broman).
Ordformer
(sqv-)
Etymologi
[sannol. delvis (liksom sv. dial. skvälpa) av SKVALPA, v. (med dialektal övergång av a till ä före kakuminalt l), delvis etymologiskt identiskt med nor. dial. skvelpa, starkt v., skvalpa, samhörigt med SKVALPA, v.]
(†) skvalpa (se SKVALPA, v. I 1, 4). Dhet hielper alt som sqwälper, sade han som svälgde Frööen .. (dvs.) Lijtet och lijtet, ökar hoopen. Grubb 91 (1665). Det hjelper som sqvälper, sa käringen, sväljde fröen. Granlund Ordspr. (c. 1880).
Särsk. förb. (†): SKVÄLPA ÖVER. = skvalpa över 1. Grubb 365 (1665). Broman Glys. 1: 343 (1710).
Spoiler title
Spoiler content