publicerad: 1975
SKÄRMYTSLA ʃä3r~myt2sla l. ʃæ3r~, v. -ade. vbalsbst. -AN ((†) Schroderus Dict. 112 (c. 1635), Hülphers Norrl. V. 1: 111 (1789)), -ANDE, -ING (se d. o.).
Ordformer
(schar- 1678—1794. skar- 1611—c. 1635. sker- (che-, skie-) 1556—1769. skär- (skiä-) 1598 osv. -mutzl- 1556—1696. -mydzl- c. 1585. -myitzl- 1598. -mysl- (-myssl-, -myszl-) 1611—1836. -mytsl- (-mytzl-, -mützl-) 1559 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skärmisla (i bet. 2); liksom d. skærmydsle (ä. d. äv. skarmytzele) av mlt. scharmüsselen, schermüsselen l. (mh)t. scharmützeln (i mht. äv. schermutzeln); jfr mnl. schermutselen (holl. schermutselen); avledn. av det verb, som föreligger i mlt. scharmüssen osv. (se SKÄRMYTSA). — Jfr SKÄRMYTSEL]
1) ha l. vara i skärmytsling (se d. o. 1) l. skärmytslingar (med ngn); stundom äv. allmännare: strida l. fäkta l. slåss (i l. med mindre l. lättare förband l. man mot man); förr äv.: öva strid (i l. med mindre l. lättare förband l. man mot man). G1R 26: 50 (1556). I werldzligit krijgh, ther twå dragha emoot hwar annan, plägha the för thet rätta drabbandet skermytzla. PErici Musæus 1: 244 a (1582). Det hårda Lundska Slag hwem är det obekant, / Hur der sin Wederpart han (dvs. Gustaf Cruus) gifwit till at sysla, / Som icke wikte straxt och ifrigt mån skiärmysla / Tils äntlig Segren sig på rätta sidan fandt. JOWidman (1692) i SmDiktLejonk. 115. (K. XII) roade sig (under sin första konungatid) med oskyldiga tidfördrif, som war, än rida på jagt .., än exercera och skärmytzla med sitt Lif-Gardie. Nordberg C12 1: 36 (1740). Armeerna voro hvarandra så nära, att förposterade skärmytslade. Geijer SvFolkH 3: 249 (1836). De svenske (hade), sedan de skjutit bort sitt krut, huggit in på .. (de kejserliga) med värjorna, utan att akta på några skott. Det var ett sätt att skärmytsla, som de kejserliga aldrig varit med om. Alm VapnH 77 (1927). Med en ryttarskara skärmytslade (ärkebiskop) Absalon .. med böndernas förtrupp. Andersson SkånH 1: 414 (1947).
2) oeg. l. bildl.; i sht förr särsk.: vara invecklad l. råka i dispyt l. gräla; (skarpt) polemisera (mot ngn). (Jesus) hadhe skermytzlat medh dieffuulen (under sin vistelse i öknen). PErici Musæus 1: 201 b (1582). (Vandraren blev) icke litet störd af de hopade drifvorna, som oupphörligt skärmytslade med hans envisa fötter. Runeberg 4: 279 (1836). Phosphoristerna skärmytslade .. i sin tidning Polyfem emot Göterna. Geijer I. 2: 298 (1845). Eget nog är det, att mot slutet af riksdagen (1860) se Ehrenheim och Lagerbjelke skärmytsla i representationsfrågan. Wieselgren Bild. 60 (1889). Bara svärden krupit snällt i skidan, / skärmytslar tungan flinkt och vinner seger. Siwertz Vindr. 134 (1919).
Särsk. förb. (till 1, †): SKÄRMYTSLA FRAM. rycka fram levererande skärmytsling(ar). Blott då och då hördes Wallensteins kanoner, och rytteriets förposter skärmytslade fram emot (vatten-)grafwen. Fryxell Ber. 6: 465 (1833). —
SKÄRMYTSLA IN. i uttr. skärmytsla in uppå ngn, rikta stridsverksamhet l. anfall mot ngn bestående i skärmytsling(ar). Så snart som wårt (dvs. Sigismunds) folk kom uth, togh .. (hertig Karl) in fordelen, begynte att bruke sitt fäldtskytt och skärmyitzlede in opå wåre. RA I. 4: 805 (1598).
Avledn.: SKÄRMYTSLARE, m.||ig. [jfr t. scharmützler]
1) (numera bl. mera tillf.) till 1: person (soldat) som deltar i l. användes vid skärmytsling, förr särsk. liktydigt med: lättbeväpnad soldat l. lätt infanterist; särsk. i pl. Linc. (1640). Spanjorerna retirerade före framryckandet, hvilket betäcktes af cubanska skärmytslare. SD(L) 1898, nr 293, s. 4. Vising 268 (1936).
2) till 2, särsk. i pl.: personer som ha för vana att munhuggas. Kommissarie Kjell Myhrman och överkonstapel O. P. Nilsson, goda vänner och skärmytslare. Elgström o. Runnquist SvMordb. 139 (1957).
Spoiler title
Spoiler content