SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1975  
SKÄRVA ʃær3va2, förr äv. SKÖRVA, v. -ade; o. SKÄRVAS ʃær3vas2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(sker- 1761. skär- 1745 osv. skör- 1749. -a 1761 osv. -as 1745 osv.)
Etymologi
[till SKÄRV, sbst.3, o. SKÄRVA, sbst.1; jfr d. skærve (i bet. 1 b), ävensom fsv. skärvadher, försedd med skärv (se SKÄRV, sbst.5)]
1) tr.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.
a) (i sht i fackspr.) slå sönder l. krossa (sten o. d.) till skärv(or); göra skärv av (sten o. d.); stundom äv.: slå skärva l. skärvor ur (ngt). Skärfvad sten. ArbetsbeskrNyByggnUBLd 2 (1902). Essén TidlV 19 (1934; i p. pf., om staty). Grunden för Slakthusvägen har lagts med sten, som skärvats vid nödhjälpsarbete. Upsala(A) 1935, nr 127, s. 3. Disklådorna av glaserat lergods skärvade glas och porslin. Hesselman SkråhantvByggnInd. 221 (1945). jfr SÖNDER-SKÄRVA.
b) (i vissa trakter) belägga (väg o. d.) med skärv, makadamisera. Östergren (1940).
2) (i sht i fackspr.) refl. l. ss. dep., äv. intr.: (ha benägenhet att) spricka l. fläkas upp l. sönder l. lossna l. falla av i skärvor l. flagor l. sjok o. d., flaga l. flisas l. splittras; ss. vbalsbst. -ning förr äv. konkret i ssgn AV-SKÄRVNING. Det är redan ofta bewist, at ben (i kraniet) kunna brytas och skärfwas, utan at .. (överliggande hudpartier) öpnade eller synnerligen kroszade blifwit. Acrel Sår 85 (1745). JernkA 1852, s. 142 (intr.). (Myntstamparna) uthärdade, revers-stampen 90,000, och den andra eller bildstampen mer än 130,000 slag .. utan att spricka eller skärfvas i kanten. Därs. 1862, 2: 120. Icke den minsta skärfning af .. (härdens foder) kunde efter första stålsmältningen upptäckas. Därs. 1900, s. 606. Timret är genomfruset och skärvar sig som glas. Wester Reymont Bönd. 2: 54 (1924).
Särsk. förb.: SKÄRVAS BORT10 4, äv. SKÄRVA BORT10 4. (i sht i fackspr.) till 2: gm att skärvas lossna o. falla bort. JernkA 1843, s. 347 (intr.).
Spoiler title
Spoiler content