SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1976  
SKÖLUNGAR, sbst. pl.
Ordformer
(äv. skjöl-)
Etymologi
[sannol. avledn. av sv. dial. sköl, utskärning i älvstrand, avskuret stycke, flisa av berg, sköl (se SKÖL). — Jfr SKÖLVERK]
(†) om hopgyttrade klimpar i myrmalm. JernkA 1845, s. 11 (1732: Skjölungar; rättat efter hskr.). Skölungar kallas vid myrmalmers gräfning små jordklimpar, eller körtlar, af sammangyttrad järnochra med sand, mo och lera, som stundom förekomma uti dessa malmer. Rinman (1789).
Spoiler title
Spoiler content