[fsv. sköt, n. o. adv.; jfr fd. skøt; möjl. i avljudsförh. till SKJUTA, v.1 (jfr fvn. -skeytr, t. ex. i bráðskeytr, obetänksam). — Jfr SKÖTT, adj.]
(†) inom kort tid, snart, strax; äv.: fort, raskt, snabbt; i förb. med (följt av) negation äv. övergående i bet.: ”snart sagt”, hart när, så gott som, nästan (särsk. i uttr. skött icke, nästan icke, skött varken — eller, nästan varken — eller). Riked (är av Kristian II) saa förtwingat med nya aalegninga .. oc andra owanlega oc oplikteliga tunga, at inthe ær skööt aather wthen blotta kroppa. G1R 1: 27(1521). Tu (har) föruanskat migh mina mening om then Latiniska Messon, at iagh skött icke weet huar iagh igen tagher Sacramentzens wiyelse. LPetri DialMess. 27 b(1542). (Skadliga sekter o. partier har) dieffuulen, Christi oc hans helga ordz fiende, så til wägha kommet .., at ther vppå är skött hwarken taal eller ende. LPetri KO Föret. 1(1571). Werldenne ståår nu skött ingen råådh meera til at hielpa. PPGothus Und. G 5 a(1590). Betänk O Menske Barn .. / .. hur skiött thit Lijff förswinner. Lucidor (SVS) 279(1672). Ihre(1769).
SAOB
