SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1976  
SKÖTTSÅG l. SKURTSÅGE, r. l. f.; pl. -er (ArkliR 1554, avd. 3 (: Skurtt Såger)).
Ordformer
(skurth- (skurtt-, skwrt-) 15541555. skÿrte- 1551. sköth- 1555. — Se för övr. SÅG)
Etymologi
[av ä. d. skyrtsav, skørtsav (d. skörsav, d. dial. skjørtsav, skøttesav); förleden är ä. d. skørte, d. dial. skyrte, skørte, skurte, skjurte, skøtte, såga av (träd l. gren), sannol. (med en urspr. bet. ’göra kort') till ett i nord. spr. icke anträffat adj. motsv. fht. scurz, kort (se SKJORTA); med avs. på senare ssgsleden se SÅG]
(†) stor såg bestående av ett brett sågblad med (upprättstående) handtag i var ända, stocksåg. Hiwlmaker Redzskap .. (bl. a.) Bandh Kniff(ue)r — 5 st(ycke)r Skÿrte sågh — 1. ArkliR 1551, avd. 3. Därs. 1555, avd. 5 (: Sköth sågh). Därs., avd. 6 (: Skurth såge). jfr: En såg med ställning 1 st Dito 1 st Dito 2 st Dito siötte. BoupptRasbo 1756.
Spoiler title
Spoiler content