SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1976  
SLABB slab4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(schlabb 1923. slabb 1893 (: slabbkarl) osv.)
Etymologi
[sv. dial. slabb; möjl. till sv. dial. slabba, vara ostadig l. rankig, sannol. etymologiskt identiskt med SLABBA, v.1]
fisk.
1) om ändpartiet av en garnlänk. SvFiskelex. (1955).
2) om mindre backa (se backa, sbst.1) l. del av backa som tillhör lärpojken l. kocken i backlaget l. annan person utom backlaget. TurÅ 1906, s. 27 (tillhörande kock). Alla backor och slabbar var på flåna märkta med ägarens initialer, båtbackorna med båtens namn. Hasslöf SvVästkustf. 85 (1949). GHT 1959, nr 46, s. 10 (tillhörande lärpojke). jfr PLENTIS-, ÄNKE-SLABB.
Ssgr (fisk.): A: (2) SLABB-KARL. (slabb- 1893 osv. slabbe- 1906 osv.) slabbpojke; äv. allmännare: person för vilkens räkning ett backlag medför en slabb. Lundell (1893; från västra Sv.). Haneson o. Rencke Bohusfisk. 152 (1923: schlabbekhär). SvFiskelex. (1955; allmännare). —
(1) -LYKTA. lykta utmärkande ena änden av garnlänk i mörker. Haneson o. Rencke Bohusfisk. 100 (1923; om förh. c. 1890). —
(2) -POJKE. i backlag: lärpojke (kock) som har en slabb ss. sin andel. FoF 1929, s. 14. —
(1) -TUNNA. piptunna. Hasslöf SvVästkustf. 117 (1949).
B (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SLABBE-KARL, se A.
Spoiler title
Spoiler content