publicerad: 1976
Etymologi
[sv. dial. slabb; jfr ä. d., d. dial. slab, nor. dial. slabb, lt. slapp, ngt som drickes sörplande l. slafsande, holl. slab, haklapp, eng. slab, smutspöl (sannol. lånat från nord. spr.); av ljudhärmande urspr. (jfr SLUBB); åtminstone i sv. (delvis) vbalsbst. till SLABBA, v.1]
(ngt vard.) om handlingen att slabba, slabbande; ofta konkret, om (motbjudande o.) oren l. tunn vätska, slask l. sörja o. d. (särsk. om skulor). EngSvOrdb. (1874; under slabbiness). (Hembränningen) med all dess slabb. Stolt Minn. 18 (1879). Svinen .. gödas (numera) allt ifrån födelsen. På 1850-talet föddes de mera sparsamt på ”slabb” från köket. Neander 70År 17 (1929). Martinson Kap 68 (1933; om öl). Själv skulle jag inte vilja tänka mig att gå tillbaka till slabbet med lösmjölk och grädde i allehanda glaskärl. KvällsP 1957, nr 293, s. 2. — jfr SNÖ-SLABB. — särsk. bildl., om slabbdans. ÖgCorr. 1968, nr 49, s. 12. Blom Sörja 82 (1971).
Ssgr (ngt vard.; jfr slabba, v.1 ssgr): SLABB-FODER. (numera föga br.) om fast foder (se foder, sbst.1 1) uppblandat med vatten l. annan vätska; jfr sörpa, sbst. Bohm Husdj. 67 (1902). Därs. 69. —
Spoiler title
Spoiler content