SLABB slab4, sbst.2, n. (Lundell(1893) osv.) ((†) r. l. m. Stolt Minn. 18(1879)); best. -et.
Etymologi
[sv. dial. slabb; jfr ä. d., d. dial. slab, nor. dial. slabb, lt. slapp, ngt som drickes sörplande l. slafsande, holl. slab, haklapp, eng. slab, smutspöl (sannol. lånat från nord. spr.); av ljudhärmande urspr. (jfr SLUBB); åtminstone i sv. (delvis) vbalsbst. till SLABBA, v.1]
(ngt vard.) om handlingen att slabba, slabbande; ofta konkret, om (motbjudande o.) oren l. tunn vätska, slask l. sörja o. d. (särsk. om skulor). EngSvOrdb.(1874; under slabbiness). (Hembränningen) med all dess slabb. Stolt Minn. 18(1879). Svinen .. gödas (numera) allt ifrån födelsen. På 1850-talet föddes de mera sparsamt på ”slabb” från köket. Neander 70År 17(1929). Martinson Kap 68(1933; om öl). Själv skulle jag inte vilja tänka mig att gå tillbaka till slabbet med lösmjölk och grädde i allehanda glaskärl. KvällsP 1957, nr 293, s. 2.— jfr SNÖ-SLABB.— särsk. bildl., om slabbdans. ÖgCorr. 1968, nr 49, s. 12.Blom Sörja 82(1971).
