[jfr d. slyngværk, sammanfogade bjälkar l. plankor utgörande underlaget för en byggnad, rist, timmerkonstruktion som uppbär hängande loft; av det verb som föreligger i sv. dial. (Götal.) slinga, tillhugga (stockar), motsv. d. slinge, slynge, ä. d. äv. slinde, (grovt) tillhugga (stockar), nor. dial. slinda, flathugga, barka (jfr SLIND, sbst.1); möjl. besläktat med mnl. slinden, krypa (sannol. etymologiskt identiskt med senare leden i got. fraslindan, fsax. farslindan, fht. farslintan, samtliga: sluka; till en variant (med -dh-) till den ieur. rot som ingår i SLINTA); senare leden är VERK, ngt byggt l. utfört m. m.]
(†) kanthugget (byggnads)timmer (i koll. bemärkelse)? Till Joen schriffvere, att han handler medt bönderne udi sijn befalning, att the vele utgöre sexhundrede stocker slingevärk till Calmarne för någet utaff fodringen. G1R 26: 667(1556).
SAOB
