SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1977  
SLINT slin4t, sbst.3, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr sv. dial. slinta, sluttning; till stammen i SLINTA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slänt, sluttning, backe; jfr SLANT, sbst.4 Vi klev ner för slinten och gick en bit utefter åkanten. Lagerkvist OndSag. 10 (1924). Dens. Gäst 52 (1925). jfr: Jordslint. Andersson o. Birger 248 (1912).
Spoiler title
Spoiler content