SLITER sli4ter, m.||ig.; best. -ern.
Etymologi
[till SLITA; med avs. på bildningssättet jfr sådana ordpar som SLARVER: SLARVA, v., STRYKER: STRYKA]
(mera tillf.) motsv. SLITA 10: slitsam person l. person som får slita; jfr SLITARE. (I bolaget) satt en hel del tjänstemän med löner på mellan femton och tjugo tusen per år, och det kunde närapå för en usel sliter till torpare förefalla att vara i mesta laget för att sitta stilla i varmt ombonade kontor. Parling NödLust. 132 (1953).
SAOB
