[sannol. av (en sidoform med ū till) ä. t. schlaudern, kasta (t. schleudern), samhörigt med schlauder, f., slunga (mht. slūder, t. schleuder), o. möjl. med lt. sludern, sluddern (se SLUDDRA)]
(†) (vid fäktning) hastigt (liksom med ett kast) föra fram klingan till (stöt); jfr VRÄKA.När man en gång har sludrat eller wräkt stöten, är man andra gången intet mechtig, utan (osv.). Porath Pal. 1: D 2 b(1693).
SAOB
